Silent treatment...burp

När han blev sur så blev han tyst. Inte om han blev jättesur för då antingen drog han eller vrålade på mig. När han bara blev lagom sur så blev han tyst. Silent treatment kallas det. Han sa inte ett ord till mig, men han roade sig med att gå runt och rapa högt hela tiden, eller lägga brakfisar. Han satte sig med telefonen och sms:ade, det kändes som han skruvade upp volyment på knappljud och allt möjligt för det hördes bara knack knack knack.....svish....pling pling...knack knack knack knack...svish...knack knack...svish...pling..   Om jag undrade om han kunde stänga av ljudet så kunde gå fram och rapa mig rätt i ansiktet.

Tänk att det har man levt med. Fattar inte hur jag själv har haft överseende med sånt. Hjärntvätt verkligen. Återigen den här normaliseringen.

Finns mycket att säga om hans silent treatment, men just nu var det hans vidriga sätt att gå runt och rapa vidrigt som var det som dök upp i mitt huvud.

Fyfan...

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Idag är det klart

Idag är första dagen på resten av livet. Idag är dag 1. Idag har han skrivit under bodelningshandlingarna och allt mellan oss är klart. Vi är fria från varann. Jag borde kanske vara glad, för enligt honom har jag ju vunnit. Jag vet inte, det är väl ingen tävling. Det finns ett regelverk, och han har fått mer än vad han skulle haft enligt regelverket. Men han är så förbannad. Sånt hat, hat, hat. Så vad känner jag? Jag är kluven. Det är skönt att det är över, för han har varit så enormt otrevlig och hatisk. Jag känner mig fri och avslappnad för första gången på väldigt länge. Men också vemodig och ledsen. Han skulle till min stad idag för att skriva under papperna. Jag hade bestämt att åka bort, av flera anledningar. Dels att han varit så hatisk så jag har inte velat ta risken att han skulle komma hem till mig och det skulle kännas obehagligt och jag skulle bli rädd osv. Dels att det fanns en risk att jag skulle ta ett initiativ till att vi skulle träffas på stan eller så. För att &
Läs mer

Du är en helt annan perosn

Från många håll har jag fått höra att jag är en helt annan person utan honom. Både i slutet av vår relation, när jag började gå min egen väg så fick jag höra att jag var annorlunda, mer utåtriktad. Och nu när vi gått åt varsitt håll är det många som kommenterat att jag verkar gladare, verkar må bättre, att jag strålar, inte verkar så hämmad. Inte de närmaste vännerna utan mer kollegor och bekanta. Någon sa "han har dragit ner dig", "din personlighet har varit mer återhållsam", "du har verkat försiktig", "du är inte i samma goda fysiska form som innan", "du verkar ha stått tillbaka för hans skull" Korta kommentarer, oftast utan vidare diskussion. Men som säger en hel del. Och visst, på vissa sätt vet jag att jag varit återhållsam. För han har varit mer tillbakadragen än jag så i sociala sammanhang har jag varit mer stillsam, så att han skulle få ta plats också. Men jag har inte tänkt att jag mått dåligt av det. Och det konstiga är
Läs mer