Silent treatment...burp

När han blev sur så blev han tyst. Inte om han blev jättesur för då antingen drog han eller vrålade på mig. När han bara blev lagom sur så blev han tyst. Silent treatment kallas det. Han sa inte ett ord till mig, men han roade sig med att gå runt och rapa högt hela tiden, eller lägga brakfisar. Han satte sig med telefonen och sms:ade, det kändes som han skruvade upp volyment på knappljud och allt möjligt för det hördes bara knack knack knack.....svish....pling pling...knack knack knack knack...svish...knack knack...svish...pling..   Om jag undrade om han kunde stänga av ljudet så kunde gå fram och rapa mig rätt i ansiktet.

Tänk att det har man levt med. Fattar inte hur jag själv har haft överseende med sånt. Hjärntvätt verkligen. Återigen den här normaliseringen.

Finns mycket att säga om hans silent treatment, men just nu var det hans vidriga sätt att gå runt och rapa vidrigt som var det som dök upp i mitt huvud.

Fyfan...

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

I natt jag drömde...

I natt drömde jag om honom. Samma situationer och tjafs som vanligt,  och just den där känslan av att man kommunicerar, öppnar sig, bjuder till, bjuder till, visar välvilja, och så får man inget tillbaka. Jag drömde att han hade sin bil på verkstad. Det var nu efter vi hade gjort slut. Han och hans mamma skulle iväg på nåt och jag erbjöd att han kunde få låna min. De tog min bil direkt utan diskussion och åkte utan ett "tack" eller utan en kommentar och dialog om när de skulle vara tillbaka eller nåt. De bara drog. Vilket gjorde att jag var tvungen att ringa och sms:a och fråga och säga vilken dag jag behövde bilen hemma igen. Han blev så klart sur för jag hade förstört deras resa, de skulle ju inte hinna tillbaka till när jag behövde bilen, om de genomförde sin resa.  Och nu hade de redan hunnit köra en halvdag, och var tvungna att vända tillbaka. För min skull. Jag fick en salva om att jag bara ljög, ville ställe till problem, ville förstöra för dem osv. Jag hade ju sagt
Läs mer

Tassa på tå på ekparketten

Idag kom lägenheten ut på hemnet. En gemensam vän till oss frågade mig om det kändes jobbigt, om det var sorgligt att se "vår" lägenhet säljas. Nej, inte alls. Jag ville inte ha lägenheten från början, och allt med den har varit ångest. Det är en jättefin lägenhet. Den var nyrenoverad med ekparkettgolv och nytt kök, nya tapeter, ja jättefin. Han sa nån vecka innan vi fick tillträde till den att "men Snobben får inte vara där, det kan ju bli märken på parketten". Jag trodde han skämtade och sa det till honom. Mja, han slingrade sig. Klart hunden skulle få vara där på nåt sätt sa han, men han visste inte hur, för det fick inte bli några märken nånstans. Nyrenoverad lägenhet med kritvita tapeter överallt. När Snobben kräktes på golvet första gången blev han skitsur, och kom aldrig över det. Eller när han låg mot en vägg fick han kris också. Eller kom in i lgh efter promenad i blaskigt väder, trots noggrann tasstork i trapphuset. Ibland fick han utbrott, annars va
Läs mer