Idag är det klart

Idag är första dagen på resten av livet. Idag är dag 1. Idag har han skrivit under bodelningshandlingarna och allt mellan oss är klart. Vi är fria från varann.

Jag borde kanske vara glad, för enligt honom har jag ju vunnit. Jag vet inte, det är väl ingen tävling. Det finns ett regelverk, och han har fått mer än vad han skulle haft enligt regelverket. Men han är så förbannad. Sånt hat, hat, hat.

Så vad känner jag? Jag är kluven. Det är skönt att det är över, för han har varit så enormt otrevlig och hatisk. Jag känner mig fri och avslappnad för första gången på väldigt länge. Men också vemodig och ledsen.
Han skulle till min stad idag för att skriva under papperna. Jag hade bestämt att åka bort, av flera anledningar. Dels att han varit så hatisk så jag har inte velat ta risken att han skulle komma hem till mig och det skulle kännas obehagligt och jag skulle bli rädd osv. Dels att det fanns en risk att jag skulle ta ett initiativ till att vi skulle träffas på stan eller så. För att "han kommer säkert be om ursäkt". Hur kan jag vara rädd för en person och samtidigt älska den?
För jag älskar honom fortfarande. Jag har flera gånger idag fått jaga bort tanken och önskan om att han skulle komma hem till mig, säga "jag behöver kram". Vi skulle klä av oss alla kläder, krypa ner under täcket, slingra in oss i varann, och bara vara. Jag skulle ligga och njuta av han doft, oavsett om han luktade fräscht eller svett så skulle jag njuta. Min kropp har ett behov av honom, att vara nära.
Men samtidigt så vet jag hur han är när han är den andra personen. Den som ser mig med hatiska ögon. Allt jag gör är fel, jag äcklar honom, han hatar mig av hela sitt hjärta säger han. Han önskar att jag vore död.
Och känslan i mig när han får det där i blicken, eller när han tänder till och börjar skrika på mig.

Han har flera gånger hotat att döda mig, och varje gång har det varit bråk som inletts med att han känner sig utnyttjad, att jag bara vill ha hans pengar, inte honom. Och jag har gått i försvar för döva öron.
Det jag gjorde i samband med bodelningen, det är det han velat döda mig för. Och nu gjorde jag det. Det blev en liten summa pengar som han ska ge mig också. Jag gav honom ett bankgironr att sätta in de pengarna på. Jag sa inte vart det gick bara till välgörande ändamål. Att jag inte ville ha pengarna utan ville att han skulle sätta in dem där. Bankgirot gick till kvinnojouren i hans nya stad, men det sa jag inget om. Tyckte det kändes rätt om han skulle ge pengar dit. Det kommer ju en ny kvinna någon gång, och hon lär väl behöva söka hjälp nånstans. Han tvärvägrade sätta in pengar nån annanstans.  "Du ska ha vartenda öre din utsugarjävel". Så allt i bodelningen blev en självuppfyllande profetia. Så jag fattar att jag bör hålla mig borta. För jag vet inte vem han är just nu och vad han kan tänkas göra.

Kan jag inte bara hata honom?