För min skull
Han sa alltid att allt han gjorde, det gjorde han för min skull. Han lyckades vända precis allt till att det var så det var.
Han bestämde vad jag tyckte, tänkte och ville och så agerade han utifrån det. Alltså gjorde han aldrig nåt fel. Logik på hög nivå. Det här med att prata, lyssna, kommunicera, ta reda på vad jag vill och värderingar-det fanns inte i hans tankar. När saker gick fel och vi blev osams kring något beslut eller så sa han "jag gör ju bara det du vill att jag ska göra". När jag undrade varför han inte frågat mig vad jag tyckte eller tänkte då, sa han bara "jag känner dig, jag vet vad du tycker, det finns ingen anledning att prata".
Eftersom jag oftast inte tyckte på det sättet som han sa sig veta, så blev det ofta konflikter. Beslut blev fattade som jag inte stod bakom. Jag kände mig överkörd av honom, men han menade på att han minsann inte stod bakom beslutet heller utan han hade fattat beslutet "för min skull". Så det var alltid mitt fel vilka beslut som fattades, även om jag inte ens fått ha en åsikt. Det var mitt fel, och han var helt oskyldig, för han hade bara agerat så som han visste att jag egentligen ville. Alltså var allt alltid mitt fel.
I början av vår relation sade jag till honom att det absolut viktigaste är att han skulle vara ärlig mot mig. Jag ville att han skulle vara brutalt ärlig, för annars skulle det inte funka.
Han har nog aldrig varit ärlig under våra 3,5 år.
Han bestämde vad jag tyckte, tänkte och ville och så agerade han utifrån det. Alltså gjorde han aldrig nåt fel. Logik på hög nivå. Det här med att prata, lyssna, kommunicera, ta reda på vad jag vill och värderingar-det fanns inte i hans tankar. När saker gick fel och vi blev osams kring något beslut eller så sa han "jag gör ju bara det du vill att jag ska göra". När jag undrade varför han inte frågat mig vad jag tyckte eller tänkte då, sa han bara "jag känner dig, jag vet vad du tycker, det finns ingen anledning att prata".
Eftersom jag oftast inte tyckte på det sättet som han sa sig veta, så blev det ofta konflikter. Beslut blev fattade som jag inte stod bakom. Jag kände mig överkörd av honom, men han menade på att han minsann inte stod bakom beslutet heller utan han hade fattat beslutet "för min skull". Så det var alltid mitt fel vilka beslut som fattades, även om jag inte ens fått ha en åsikt. Det var mitt fel, och han var helt oskyldig, för han hade bara agerat så som han visste att jag egentligen ville. Alltså var allt alltid mitt fel.
I början av vår relation sade jag till honom att det absolut viktigaste är att han skulle vara ärlig mot mig. Jag ville att han skulle vara brutalt ärlig, för annars skulle det inte funka.
Han har nog aldrig varit ärlig under våra 3,5 år.
Kommentarer
Skicka en kommentar